-That´s the girl a was talking about. 

Mr. Pilsburry sa att hon skulle gå och sätta sig och hon bad om ursäkt för att hon var sen. 

Våra blickar möttes och jag såg in i hennes grönblå ögon. Det var som om det släppts ut fjärilar i magen på honom. Hon skulle bli hans!

Zayn: 

Livet flöt på, men han kunde inte sluta tänka på Sarah. Han vill så gärna fråga om hon ville gå och ta en kaffe med honom men han visste inte hur han skulle fråga en främling om hon ville gå ut med honom. Försjunken i sina tankar så satt han bara och glodde rakt ut i tomma intet tills Niall avbröt hans tankar. -Zayn are you going to Junes party on friday? Han hade faktiskt inte ens tänkt på det utan hade varit upptagen med att tänka på Sarah och skolan. Men det skulle kanske vara kul att gå på fest. -Yes i think so. Sa han tveksamt. - Sarah is going to be there! sa Niall. 

Jag rycket till och kände hur det pirrade i magen när han sa hennes namn. Niall såg på mig att jag tyckte om henne, jag kände hur mina kinder hettade till och försökte genast att titta bort så att Niall inte skulle se det. Men han visste och gav mig en lekfull knuff. 

Det hade äntligen blivit fredag tänkte jag för mig själv där jag låg i sängen. Jag hörde mamma sätta på fläkten ovanför spisen, hon höll på att gör omelett. Jag kände hur det kurrade till i magen. Jag hade bestämt sig för att gå fram till Sarah och fråga om hon ville gå på Junes fest med mig efter en lång natt med en massa tänkande, men jag fortfarande  var osäker. Skulle hon vilja gå med mig? Jag hörde hur mamma skrek att det var mat till mig och min yngre bror Miles. 

Jag mötte Niall i skolan och berättade om mina planer. 

-Serious??! Skrek han nästan, och jag kände hur det började bli varmt på kinderna. - Can you say it louder??? sa jag desperat. Precis när jag sagt det till Niall gick hon förbi. Hon hade ett par svarta tajta jeans och en vit T-shirt på sig. Hennes lockiga hår föll ner över hennes axlar. Hon var perfect.

Jag vet inte vad jag tänkte på men jag gick rakt fram till henne och så for det bara ur mig: -Hey Sarah! do you want to go with me to Junes party?? Hon såg fundersam ut, hennes panna fick djupa veck för att sedan övergå till ett leende. -Yes i would love to! Jag blev överraskad av hennes svar och sa snabbt jag kan hämta dig kl. 8. Det kändes som jag vunnit tusen gånger om. 

Sarah: 

 Det kändes taskigt att jag inte skulle gå på Junes fest med henne men hon förstod när jag berättade att Zayn hade frågat om jag vill gå med honom.

Jag blev så överraskad när han frågade mig, han stod där med sitt leende och jag smälte. Medan jag satt försjunken i mina tankar hörde jag mamma ropa att klockan var halv 8. 

Shit!! han skulle vara här om en halvtimme och jag hade inte ens på mig kläderna än. Jag sprang till min garderob och det kändes som om jag stod där i timmar för att hitta nått fint att ha på mig. Till slut hittade jag en svart klänning. Jag visste att den passa de bra på mig för att jag är så kort den tog slut precis innan knäna och den var ganska tajt med spets längst upp. Den lämnade mina axlar fria. Den gjorde att jag inet så så kort ut och mer vuxen. Eftersom axlarn var fria så jag valde att ha håret utsläppt. 

Jag granskade mig själv i spegeln en sista gång för att se om allt såg bra ut. 

När jag höll på att sätta på mig skorna så ringde det på dörren, det måste vara han! Jag sprang ner för trappan och höll på att snubbla. 

Dörren öppnades och där stod han, han hade slitna urtvättade jeans och en fin T-shirt och en snygg läderjacka. Han var perfect och med sitt mörka hår och mörka ögon som man kunde drömma sig in i. Och det kritvita leendet som fick mig att bli knäsvag. -You look amazing var det första han sa och jag kände hur jag rodnade och det blev svårt att stå på benen. 

Vi gick ut till hans bil som var svart och jätte stor. Han fick hjälpa mig upp för jag är så kort och jag skämdes lite man han verkade bara tycka att det var sött. 

Det blev tyst i bilen och jag kände hur tystnaden tryckte sig på. Han bröt tysnaden och sa: -Have you known June long?       -Yes ever since kindergarden svarde jag.

Samtalet flöt på och jag kunde inte undgå att tycka att det var så lätt att prata med honom. Vi skattade mycket och när han log så blev jag knäsvag. 

När vi kom fram så hoppade han snabbt ut ur bilen och sprang snabbt runt till min sida och hjälpte mig ner. Hanns starka armar tog tag runt min midja och lyfte mig som om jag var en fjäder. Jag kunde inte undgå att titta på hans starka armar. 

Vi var snart inne på festen där vi möttes av massor med glada ansikten och vi blev genast bjudna på varsin plastmugg med nått hemblandat i. 

Zayn:

Jag kunde inte fatta att jag var på fest med Sarah. När jag kom hem till henne för att hämta henne och såg henne i trappan, hon var så fin ord kunde inte beskriva henne. När vi kom in så fick vi varsin plastmugg med nån blandning i. Det var minst 50 personer som stod och dansade i vardagsrummet. Jag tog tag i Sarahs hand och drog in henne dit. Vi stod i mitten och dansade, jag vet inte hur många fulla muggar vi druckit men det var mycket. Hon var så söt där hon stod mittemot mig, hon var minst ett huvud kortare än killarna som dansade bredvid henne. Precis när hon skulle ta ett steg mot mig så snubblade hon på någons fot och höll på att ramla framåt, jag slängde mig framåt och hann få tag i henne innan hon slog i golvet. Nu låg hon i mina armar och hennes läppar kom närmare och närmare. 

Mina läppar mötte hennes röda fina läppar. Jag ville aldrig släppa henne.

Hon kom åt min tröja som for upp en bit och visade det enorma blåmärket jag hade. Hon tittade bekymrat på mig och ett veck skapades i hennes panna, jag drog snabbt ner min tröja och låtsades som att inget hade hänt men hon ville inte släppa det och frågade oroligt: - What have you done? 

Jag ignorerade hennes fråga och sa att jag var tvungen att gå på toaletten.

Sarah: 

Han ignorerade min fråga och sa att han behövde gå på toaletten. Varför hade han ett enormt blåmärke på sidan av magen? Hade han slagits? 

När han kom tillbaka så frågade jag igen: - What have you done? Han tittade ledsamt ner på mig med dom bruna ögonen och sa: - Nothing just drop it.

Jag sa ja men jag kunde inte släppa det. Vi dansade vidare och han kysste mig igen. Han gjorde mig knäsvag.

Han körde mig hem och kysste mig på trappan upp till mitt hus. Vi sa hejdå och det var svårt att släppa hanns hand och att titta bort från hanns vackra bruna ögon. Jag vinkade åt honom när han åkte i väg och det pirrade lite i magen när jag tänkte på vad som hänt. 

Jag smög in i huset och gick försiktigt upp för trappan och in på mitt rum, jag gjorde mig i ordning för att gå och lägga mig.

När jag väl låg i sängen tänkte jag tillbaka på blåmärket jag hade sett på Zayns mage. Hur kunde han ha fått det? 

Det var inget litet blåmärke som han kunde ha fått av att ha ramlat eller gått in i nått, det måste ha hänt nått värre, men vad?