När jag väl låg i sängen tänkte jag tillbaka på blåmärket jag hade sett på Zayns mage. Hur kunde han ha fått det? 

Det var inget litet blåmärke som han kunde ha fått av att ha ramlat eller gått in i nått, det måste ha hänt nått värre men vad?

Zayn: 

Det dunkar i huvudet och minnesbilder från i går kväll kommer tillbaka. Ljuset strömmar in genom fönstret, redan morgon?? Jag kysste Sarah!, minnesbilder från hennes mjuka och fylliga läppar mot mina Hon ramlade in i mina armar och hon var min! 

Blåmärket, såg hon det? Tror det, fan! Va sa jag till henne? Vad ska jag säga att jag har fått det! 

Fan, fan! sa jag tyst för mig själv. Jag kunde ju inte berätta att jag höll på med MMA! Inte ens mina föräldrar vet det. Jag skulle aldrig få hålla på med det för dom. Jag måste i alla fall prata med henne och förklara hon kanske förstår? Eller om hon inte gör det och berättar det för mina föräldrar! 

Jag slog hennes bekanta nummer snabbt på mobilen och väntade otåligt medan signalerna går fram. Till slut svarade hon, hennes röst var skrovlig och nyvaken -Hey it´s Zayn jag pausade och väntade på svar, hennes röst lät glad när hon sa: - Hey Zayn! Jag gick rakt på sak och sa: -Did you see my bruise last nigth? sa jag snabbt och hörde hur hon andades tungt på andra sidan med dröjde med sitt svar till sist sa hon tveksamt på min reaktion: -Yes, what have you done? jag visste inte om jag skulle berätta men det kändes i alla fall inte bra att göra det över telefon så jag frågade om hon ville gå och ta en kaffe och prata lite, och det ville hon gärna. Vi skulle mötas på Espresso House kl.12. Klockan var nu 11 så jag han precis äta frukost och klä på mig. 

Jag stod och väntade utanför cafét så att hon skulle se mig när hon kom. Det pirrade oroligt i magen när jag tänkte på om jag skulle berätta för henne. Klockan var nu 5 över 12 och jag började smått oroa mig för att hon inte skulle komma. Men så såg jag hennes korta figur komma nästan springandes på dom korta benen. Hennes hår flög i vinden och hon såg irriterad ut att vinden förstörde hennes hår. Jag kunde inte låta bli att le hon var så söt! 

-Hey sa jag snabbt och mitt leende övergick till en mer allvarlig min. -Hey should we go in ska hon snabbt och log snabbt mot mig men jag kunde se att hon fick veck i pannan som hon alltid fick när hon var oroad. 

Vi tog varsin vanlig kaffe och satt oss vi ett ganska privat bord. Hon tittade granskande på mig, och förväntade att jag skulle berätta var jag fått blåmärket och jag sa: I´ve kind of train MMA sa jag snabbt och försökte tolka hennes ansikte, blev hon rädd eller bara orolig?? 

Vi satt tysta en stund tills hon bröt tystnaden och sa: - Why diden´t you just told me at the first place? jag blev förvånad över hennes svar och sa: -My parents don´t know that I´m doing it and I thought you would be scared of me. 

Jag tittade ner i bordet skämdes nästan över vad jag precis sagt jag väntade på svar, när jag inte fick nått svar så kollade jag upp och möttes av hennes mjuka och fylliga läppar mot mina. Jag la min hand runt hennes ansikte och kysste henne passionerat tillbaka. Hon tänkte alltså inte berätta för mina föräldrar och hon var inte rädd!

Vi satt och pratade i timmar!

Sarah:

MMA, jag sökte på det på nätet, få se nu skulle jag läsa eller kolla bilder? Jag bestämde mig för att kolla på bilderna först. HERREGUD! Kan man bli dödad? Jag stängde snabbt ner datorn och kände hur det började samlas tårar i ögonen. Det var alltså okej att döda folk i den här sporten. Min söta, vackra och snälla Zayn kan bli dödad! Tankarna for i huvudet på mig alla på en gång. Hade han dödat nån? Hade han nästan blivit dödad? 

Mina tankar avbröts av att telefonen ringer. Det stod Zayn på displayen. Jag torkade snabbt tårarna som jag knappt märkt runnit ner för mina kinder. -Hey Zayn! sa jag snabbt och hörde att min röst lät precis som om jag gråtit, hoppas att han inte hörde det!   - Hey, are you okay? han lät orolig och hans röst bröt sig på det sista ordet, han hade märkt att jag gråtit.

-Yeah I´m fine just a little tired sa jag lite för snabbt och lät änu ledsnare. 

-Are you crying?? han lät nu mycket orolig och sa snabbt- I´m coming over och la på. 

Jag blev förvånad över att han inte sa hejdå utan bara la på. Jag satt mig fort upp i sängen gick upp och granskade mig själv i spegeln. Min mascara hade runnit efter alla tårar och min rouge hade försvunnit där tårarna runnit. Jag fixade snabbt till det så att det inte skulle synas att jag gråtit. 

Det knackade strax därpå dörren och jag kände hur jag fick en klump i halsen och det kändes som om jag inte kunde röra mig. Jag kunde inte få mina fötter att röra på sig och det fortsatte att knacka, jag var ensam hemma så att ingen annan kunde öppna till slut hörde jag Zayn ropa: -Sarah, is something wrong? What have happend can you please open the door! 

Jag kunde fortfarande inte röra mig ur fläcken och kände hur det började rinna mer tårar ner på mina kinder. Jag bara stod där. Jag kunde höra hur dörren öppnades där nere och hur nån sprang med snabba steg upp för trappan, nu stod han där i dörröppningen med rufsigt hår och orolig blick. 

Zayn:

Hennes kinder var alldeles blöta av tårar och jag kände hur det gjorde ont att se henne så här! Vad hade hänt?? Jag sprang snabbt fram till henne och kramade om hennes varma kropp. Hon sjönk i hop i min famn och tryckte sitt ansikte mot mitt bröst. Jag vaggade henne en stund innan hon tittade upp på mig och sa: Have you killed anyone? jag blev förvånad över hennes plötsliga fråga och förstod att hon måste ha kollat upp vad MMA är för nått. Jag tittade på det söta lilla ansiktet och ville bara torka hennes tårar och vara den som fick henne att må bra. Jag tittade oroligt på henne medan hon väntade på sitt svar:         -Yes once sa jag och tittade bort ville inte möta hennes blick. Jag visste inte om hon blev rädd eller ledsen men jag kände hur hennes lilla kropp stelnade till i min famn. 

What? sa hon förvånat hennes vackra ögon tittade oroligt på mig i väntan på en förklaring. It was an accident! sa jag snabbt och hon började att se lugnare ut och jag kände hur hennes lilla kropp slappnade av lite i min famn. 

Vi satt och pratade ett bra tag och jag lärde känna vem hon var. Jag kom åt hennes tröja och på sidan hade hon ett tydligt ärr. Jag såg oroligt på det och hon drog snabbt ner tröjan och tittade bort. Jag blev orolig och sa: What have happened? Hon tittade ner i golvet och tårar började att rinna ner för hennes kinder nu blev  jag riktigt orolig vad hade hänt med henne? Hon sa efter ett tag: My family and I was in a car accident. Det började rinna mer tårar och jag fortsatte att vagga henne i min famn. Hon fortsatte: My mom, dad and my little brother was in the car and they diddent survive. 

Hennes röst skar sig på sluten och jag hörde att hon hade svårt att avsluta meningen. Jag blev paff. 

But I thought you where living with your parents now, who are they? sa jag snabbt.

They are my foster parents. 

Jag blev orolig för henne och märkte på henne att hon inte mådde nå bra över detta och sa: I will be here for you call me at nigth if you wanna talk or if you dont feel well, I will always be here for you! 

Jag fick en kyss som svar, hennes läppar var varma och mjuka. 

Sarah: 

Zayn hade precis gått hem och jag kände en lättnad över att jag hade berättat min mörka historia. Jag blev varm i kroppen när jag tänkte på det han sa att han alltid skulle finnas där för mig oavsett vad. 

Mina tankar avbröts av att jag hörde att min styvpappa kom hem. Jag kände att jag fick en klump i magen. Han skrek: Sarah have you had a boy here!!! Jag blev alldeles kall i kroppen och fick panik det hördes att han hade druckit och det var aldrig bra. Jag hörde dom hårda stegen i trappan och stod som fastfrusen i golvet han tittade in och såg rasande ut: Haven´t i told you to not takr someone home! Hans krek och mina tårar började rinna igen. 

Jag blundade hårt för jag visste vad han kunde göra. Det blev jätte tyst och precis som jag skulle öppna ögonen kände jag det välbekanta slaget med knytnäven i magen nästa gick över min käke, jag flög bakåt och landade hårt.

Han lämnade stora står och blåmärken i mitt ansikte som han brukade.