Haven´t i told you to not take someone home! Han skrek och mina tårar började rinna igen. 

Jag blundade hårt för jag visste vad han kunde göra. Det blev jätte tyst och precis som jag skulle öppna ögonen kände jag det välbekanta slaget med knytnäven i magen nästa gick över min käke, jag flög bakåt och landade hårt.

Han lämnade stora sår och blåmärken i mitt ansikte som han brukade. 

Zayn: 

Jag kände hur solen sken mig rakt i ansiktet, hur mycket var klockan?? Minnena kom tillbaka från igår, jag kunde bara föreställa mig hur jobbigt det skulle vara att förlora hela sin familj. Jag reste mig ur sängen och rös till när mina fötter nuddade det kalla golvet. Jag gick ut till köket och tog en macka med ett glas juice. Jag bestämde mig sedan för att ringa  Sarah och kolla hur hon mår efter i går. Signalerna gick fram men igen svarade jag blev orolig och ringde igen. Precis innan jag tänkte lägga på svarade en röst som jag älskade. Jag andades ut, hon var okej, -Hey it´s Sarah! - Hey it´s Zayn, how are you?? jag fick inget svar och tänkte precis fråga om hon var där när hon sa: -Yes I´m fine, det lät som om hon hade gråten i halsen mina tankar avbröts att någon skrek hennes namn i telefonen hon snyftade till och försvann, -anybody there?? ingen svarade.

Det högg till i magen vad hade hänt, jag släppte telefonen i marken och sprang till garderoben och hittade snabbt en T-shirt och ett par jeans jag drog snabbt på mig skorna satte mig i bilen och körde mot hennes hus. 

Jag sprang mot dörren och knackade jag hörde fotsteg i trappan. - Zayn is that you?? sa den välbekanta rösten genom dörren. -Yes is everything okay? sa jag snabbt. -Yes I´m just a little tired. - Can i come in?? Hon lät tveksam innan hon sa ja. 

Dörren öppnades sakta och där stod min Sarah fast hon hade ett stort blåmärke över käken och ett sår över ögonbrynet. Jag stod som fast frusen innan jag slog armarna runt henne och höll henne hårt i min famn. - What have happend? Who done this to you??? sa jag argt och hon tittade upp på mig med tårar i ögonen, - I´ve falled in the stairs. Jag trodde inte på ett enda av de orden en trappa kan inte göra en sådan skada. - I´m going to kill that son of a bitch!!! sa jag argt och kramade henne extra hårt ville hålla henne säker i min famn. Jag kände varma tårar blöta ner min T-shirt och jag bar upp henne och satt oss i soffan, hon satt i mitt knä och grät. Jag visste inte vad jag skulle göra. Utan satt bara där och kramade henne. - Are you more hurt? frågade jag snabbt. 

Sarah:

-Are you more hurt? frågade han. Jag kände hur tårarna rann nerför kinderna jag lyfte på tröjan och visade min mage som hade ett stort blå gult blåmärke på sig. Jag tittade bort och drog snabbt ner tröjan. Zayns bruna ögon blev svarta och skrämde mig. - Who did this to you? sa han argt och jag kunde inte svara honom han frågade igen. - He will kill me if i tell sa jag hur mer tårar började rinna. - You have to tell me sa han upprört. Jag gav honom en varm kram och han sa: I´m going to find out who he is! - Okay sa jag med gråten i halsen. Jag kom på att min misshandlare var bortrest och hans fru också och frågade snabbt: - Can you stay over tonigth? - Of course sa han snabbt. 

Det hade blivit kväll och jag hade precis borstat tänderna och gick ut ur badrummet. Han hade aldrig sovit över. Men det kändes säkert när jag la mig ner bredvid honom och han låg och höll om mig. - God nigth Sarah, sweet dreams sa han och orden värmde min kropp.

-It is my foster dad that beat me up sa jag tyst och väntade på svar, jag vände mig om så att vi låg ansikte mot ansikte och hans panna var i djupa rynkor. - You can live in my apartment, i dont want him to hurt you again! sa han argt och tittade oroligt på mig. - Have he done this before?? nu såg han riktigt arg ut och ögonen blev svarta igen, jag kände att det började rinna tårar ner för mina kinder igen och kan kramade om mig lite extra och sa: - I dont want you to live here! - It´s fine Zayn i don´t think it will happen again. Han gav upp med att försöka att övertala mig om att bo med honom. Vi somnade snabbt. Jag hade inte känt mig så här säker på länge. Det var skönt att inte behöva vara rädd. 

Zayn: 

Jag vaknade av att hon låg och pratade och jag låg och tittade på henne, strök bort en hårslinga från hennes ansikte. Hur kan man skada en så snäll och perfekt tjej. Jag såg sedan hur en tår rann ner för hennes kind och hur hon satte sig upp med ett ryck. Hon måste ha drömt en mardröm. Jag klappade henne på ryggen och la henne ner igen och hon somnade snabbt om jag låg och höll om henne ville att hon skulle känna sig säker. 

Jag vaknade av att det var tomt på den andra sidan av sängen. Var va hon? Hon stod i dörrposten med en kopp framför sig och sa: God morning. Jag satt mig upp och hon gick emot mig och gav mig en kyss och sedan fick jag tekoppen. - Thanks sa jag och ställde koppen på nattduksbordet jag lutade mig upp och tog henne i min famn och la henne under mig i sängen och kysste henne, hon fnittrade till och jag såg undrande på henne, då lutade hon sig upp och tog tag i mitt hår och kysste mig hennes läppar var mjuka och varma. 

Vi hade ätit frukost och kollat på TV då jag kom på att jag skulle möta min kompis Liam kl. 12 och klockan var redan 11.45 jag slängde mig ur soffan och sa: - I´m sorry but I´m late to meet a friend jag kollade på henne ursäktande och hon log mot mig och ställde sig upp och gav mig en kyss. - Go don´t be late. Hon följde mig till dörren och jag gick ut och sa: 

Call med anytime! - I will sa hon leende och gav mig en slängkyss. 

Sarah: 

Han hade precis åkt och rädslan började krypa sig på. Jag kom då på att mina foster föräldrar skulle komma hem om nån timme! Jag fick bråttom och började städa mitt rum och spruta lite parfym så att det inte skulle kännas att Zayn vart här jag städade också bort i köket och fixade soffan. När jag var klar så satt jag mig vid datorn för att slippa tänka på att som skulle komma hem vilken minut som helst. 

Jag hörde en bil köra upp på uppfarten och kollade ut genom fönstret det var dom, jag kände en klump bildas i magen och det gjorde ont. Dörren öppnades och jag hörde hans röst: Sarah we are home! jag sprang snabbt ner för trappan för att möta dom och han tittade glatt på mig: - Your mom is on her work so it will be just you and me home tonigth. 

När jag väl låg i sängen tänkte jag tillbaka på blåmärket jag hade sett på Zayns mage. Hur kunde han ha fått det? 

Det var inget litet blåmärke som han kunde ha fått av att ha ramlat eller gått in i nått, det måste ha hänt nått värre men vad?

Zayn: 

Det dunkar i huvudet och minnesbilder från i går kväll kommer tillbaka. Ljuset strömmar in genom fönstret, redan morgon?? Jag kysste Sarah!, minnesbilder från hennes mjuka och fylliga läppar mot mina Hon ramlade in i mina armar och hon var min! 

Blåmärket, såg hon det? Tror det, fan! Va sa jag till henne? Vad ska jag säga att jag har fått det! 

Fan, fan! sa jag tyst för mig själv. Jag kunde ju inte berätta att jag höll på med MMA! Inte ens mina föräldrar vet det. Jag skulle aldrig få hålla på med det för dom. Jag måste i alla fall prata med henne och förklara hon kanske förstår? Eller om hon inte gör det och berättar det för mina föräldrar! 

Jag slog hennes bekanta nummer snabbt på mobilen och väntade otåligt medan signalerna går fram. Till slut svarade hon, hennes röst var skrovlig och nyvaken -Hey it´s Zayn jag pausade och väntade på svar, hennes röst lät glad när hon sa: - Hey Zayn! Jag gick rakt på sak och sa: -Did you see my bruise last nigth? sa jag snabbt och hörde hur hon andades tungt på andra sidan med dröjde med sitt svar till sist sa hon tveksamt på min reaktion: -Yes, what have you done? jag visste inte om jag skulle berätta men det kändes i alla fall inte bra att göra det över telefon så jag frågade om hon ville gå och ta en kaffe och prata lite, och det ville hon gärna. Vi skulle mötas på Espresso House kl.12. Klockan var nu 11 så jag han precis äta frukost och klä på mig. 

Jag stod och väntade utanför cafét så att hon skulle se mig när hon kom. Det pirrade oroligt i magen när jag tänkte på om jag skulle berätta för henne. Klockan var nu 5 över 12 och jag började smått oroa mig för att hon inte skulle komma. Men så såg jag hennes korta figur komma nästan springandes på dom korta benen. Hennes hår flög i vinden och hon såg irriterad ut att vinden förstörde hennes hår. Jag kunde inte låta bli att le hon var så söt! 

-Hey sa jag snabbt och mitt leende övergick till en mer allvarlig min. -Hey should we go in ska hon snabbt och log snabbt mot mig men jag kunde se att hon fick veck i pannan som hon alltid fick när hon var oroad. 

Vi tog varsin vanlig kaffe och satt oss vi ett ganska privat bord. Hon tittade granskande på mig, och förväntade att jag skulle berätta var jag fått blåmärket och jag sa: I´ve kind of train MMA sa jag snabbt och försökte tolka hennes ansikte, blev hon rädd eller bara orolig?? 

Vi satt tysta en stund tills hon bröt tystnaden och sa: - Why diden´t you just told me at the first place? jag blev förvånad över hennes svar och sa: -My parents don´t know that I´m doing it and I thought you would be scared of me. 

Jag tittade ner i bordet skämdes nästan över vad jag precis sagt jag väntade på svar, när jag inte fick nått svar så kollade jag upp och möttes av hennes mjuka och fylliga läppar mot mina. Jag la min hand runt hennes ansikte och kysste henne passionerat tillbaka. Hon tänkte alltså inte berätta för mina föräldrar och hon var inte rädd!

Vi satt och pratade i timmar!

Sarah:

MMA, jag sökte på det på nätet, få se nu skulle jag läsa eller kolla bilder? Jag bestämde mig för att kolla på bilderna först. HERREGUD! Kan man bli dödad? Jag stängde snabbt ner datorn och kände hur det började samlas tårar i ögonen. Det var alltså okej att döda folk i den här sporten. Min söta, vackra och snälla Zayn kan bli dödad! Tankarna for i huvudet på mig alla på en gång. Hade han dödat nån? Hade han nästan blivit dödad? 

Mina tankar avbröts av att telefonen ringer. Det stod Zayn på displayen. Jag torkade snabbt tårarna som jag knappt märkt runnit ner för mina kinder. -Hey Zayn! sa jag snabbt och hörde att min röst lät precis som om jag gråtit, hoppas att han inte hörde det!   - Hey, are you okay? han lät orolig och hans röst bröt sig på det sista ordet, han hade märkt att jag gråtit.

-Yeah I´m fine just a little tired sa jag lite för snabbt och lät änu ledsnare. 

-Are you crying?? han lät nu mycket orolig och sa snabbt- I´m coming over och la på. 

Jag blev förvånad över att han inte sa hejdå utan bara la på. Jag satt mig fort upp i sängen gick upp och granskade mig själv i spegeln. Min mascara hade runnit efter alla tårar och min rouge hade försvunnit där tårarna runnit. Jag fixade snabbt till det så att det inte skulle synas att jag gråtit. 

Det knackade strax därpå dörren och jag kände hur jag fick en klump i halsen och det kändes som om jag inte kunde röra mig. Jag kunde inte få mina fötter att röra på sig och det fortsatte att knacka, jag var ensam hemma så att ingen annan kunde öppna till slut hörde jag Zayn ropa: -Sarah, is something wrong? What have happend can you please open the door! 

Jag kunde fortfarande inte röra mig ur fläcken och kände hur det började rinna mer tårar ner på mina kinder. Jag bara stod där. Jag kunde höra hur dörren öppnades där nere och hur nån sprang med snabba steg upp för trappan, nu stod han där i dörröppningen med rufsigt hår och orolig blick. 

Zayn:

Hennes kinder var alldeles blöta av tårar och jag kände hur det gjorde ont att se henne så här! Vad hade hänt?? Jag sprang snabbt fram till henne och kramade om hennes varma kropp. Hon sjönk i hop i min famn och tryckte sitt ansikte mot mitt bröst. Jag vaggade henne en stund innan hon tittade upp på mig och sa: Have you killed anyone? jag blev förvånad över hennes plötsliga fråga och förstod att hon måste ha kollat upp vad MMA är för nått. Jag tittade på det söta lilla ansiktet och ville bara torka hennes tårar och vara den som fick henne att må bra. Jag tittade oroligt på henne medan hon väntade på sitt svar:         -Yes once sa jag och tittade bort ville inte möta hennes blick. Jag visste inte om hon blev rädd eller ledsen men jag kände hur hennes lilla kropp stelnade till i min famn. 

What? sa hon förvånat hennes vackra ögon tittade oroligt på mig i väntan på en förklaring. It was an accident! sa jag snabbt och hon började att se lugnare ut och jag kände hur hennes lilla kropp slappnade av lite i min famn. 

Vi satt och pratade ett bra tag och jag lärde känna vem hon var. Jag kom åt hennes tröja och på sidan hade hon ett tydligt ärr. Jag såg oroligt på det och hon drog snabbt ner tröjan och tittade bort. Jag blev orolig och sa: What have happened? Hon tittade ner i golvet och tårar började att rinna ner för hennes kinder nu blev  jag riktigt orolig vad hade hänt med henne? Hon sa efter ett tag: My family and I was in a car accident. Det började rinna mer tårar och jag fortsatte att vagga henne i min famn. Hon fortsatte: My mom, dad and my little brother was in the car and they diddent survive. 

Hennes röst skar sig på sluten och jag hörde att hon hade svårt att avsluta meningen. Jag blev paff. 

But I thought you where living with your parents now, who are they? sa jag snabbt.

They are my foster parents. 

Jag blev orolig för henne och märkte på henne att hon inte mådde nå bra över detta och sa: I will be here for you call me at nigth if you wanna talk or if you dont feel well, I will always be here for you! 

Jag fick en kyss som svar, hennes läppar var varma och mjuka. 

Sarah: 

Zayn hade precis gått hem och jag kände en lättnad över att jag hade berättat min mörka historia. Jag blev varm i kroppen när jag tänkte på det han sa att han alltid skulle finnas där för mig oavsett vad. 

Mina tankar avbröts av att jag hörde att min styvpappa kom hem. Jag kände att jag fick en klump i magen. Han skrek: Sarah have you had a boy here!!! Jag blev alldeles kall i kroppen och fick panik det hördes att han hade druckit och det var aldrig bra. Jag hörde dom hårda stegen i trappan och stod som fastfrusen i golvet han tittade in och såg rasande ut: Haven´t i told you to not takr someone home! Hans krek och mina tårar började rinna igen. 

Jag blundade hårt för jag visste vad han kunde göra. Det blev jätte tyst och precis som jag skulle öppna ögonen kände jag det välbekanta slaget med knytnäven i magen nästa gick över min käke, jag flög bakåt och landade hårt.

Han lämnade stora står och blåmärken i mitt ansikte som han brukade. 

-That´s the girl a was talking about. 

Mr. Pilsburry sa att hon skulle gå och sätta sig och hon bad om ursäkt för att hon var sen. 

Våra blickar möttes och jag såg in i hennes grönblå ögon. Det var som om det släppts ut fjärilar i magen på honom. Hon skulle bli hans!

Zayn: 

Livet flöt på, men han kunde inte sluta tänka på Sarah. Han vill så gärna fråga om hon ville gå och ta en kaffe med honom men han visste inte hur han skulle fråga en främling om hon ville gå ut med honom. Försjunken i sina tankar så satt han bara och glodde rakt ut i tomma intet tills Niall avbröt hans tankar. -Zayn are you going to Junes party on friday? Han hade faktiskt inte ens tänkt på det utan hade varit upptagen med att tänka på Sarah och skolan. Men det skulle kanske vara kul att gå på fest. -Yes i think so. Sa han tveksamt. - Sarah is going to be there! sa Niall. 

Jag rycket till och kände hur det pirrade i magen när han sa hennes namn. Niall såg på mig att jag tyckte om henne, jag kände hur mina kinder hettade till och försökte genast att titta bort så att Niall inte skulle se det. Men han visste och gav mig en lekfull knuff. 

Det hade äntligen blivit fredag tänkte jag för mig själv där jag låg i sängen. Jag hörde mamma sätta på fläkten ovanför spisen, hon höll på att gör omelett. Jag kände hur det kurrade till i magen. Jag hade bestämt sig för att gå fram till Sarah och fråga om hon ville gå på Junes fest med mig efter en lång natt med en massa tänkande, men jag fortfarande  var osäker. Skulle hon vilja gå med mig? Jag hörde hur mamma skrek att det var mat till mig och min yngre bror Miles. 

Jag mötte Niall i skolan och berättade om mina planer. 

-Serious??! Skrek han nästan, och jag kände hur det började bli varmt på kinderna. - Can you say it louder??? sa jag desperat. Precis när jag sagt det till Niall gick hon förbi. Hon hade ett par svarta tajta jeans och en vit T-shirt på sig. Hennes lockiga hår föll ner över hennes axlar. Hon var perfect.

Jag vet inte vad jag tänkte på men jag gick rakt fram till henne och så for det bara ur mig: -Hey Sarah! do you want to go with me to Junes party?? Hon såg fundersam ut, hennes panna fick djupa veck för att sedan övergå till ett leende. -Yes i would love to! Jag blev överraskad av hennes svar och sa snabbt jag kan hämta dig kl. 8. Det kändes som jag vunnit tusen gånger om. 

Sarah: 

 Det kändes taskigt att jag inte skulle gå på Junes fest med henne men hon förstod när jag berättade att Zayn hade frågat om jag vill gå med honom.

Jag blev så överraskad när han frågade mig, han stod där med sitt leende och jag smälte. Medan jag satt försjunken i mina tankar hörde jag mamma ropa att klockan var halv 8. 

Shit!! han skulle vara här om en halvtimme och jag hade inte ens på mig kläderna än. Jag sprang till min garderob och det kändes som om jag stod där i timmar för att hitta nått fint att ha på mig. Till slut hittade jag en svart klänning. Jag visste att den passa de bra på mig för att jag är så kort den tog slut precis innan knäna och den var ganska tajt med spets längst upp. Den lämnade mina axlar fria. Den gjorde att jag inet så så kort ut och mer vuxen. Eftersom axlarn var fria så jag valde att ha håret utsläppt. 

Jag granskade mig själv i spegeln en sista gång för att se om allt såg bra ut. 

När jag höll på att sätta på mig skorna så ringde det på dörren, det måste vara han! Jag sprang ner för trappan och höll på att snubbla. 

Dörren öppnades och där stod han, han hade slitna urtvättade jeans och en fin T-shirt och en snygg läderjacka. Han var perfect och med sitt mörka hår och mörka ögon som man kunde drömma sig in i. Och det kritvita leendet som fick mig att bli knäsvag. -You look amazing var det första han sa och jag kände hur jag rodnade och det blev svårt att stå på benen. 

Vi gick ut till hans bil som var svart och jätte stor. Han fick hjälpa mig upp för jag är så kort och jag skämdes lite man han verkade bara tycka att det var sött. 

Det blev tyst i bilen och jag kände hur tystnaden tryckte sig på. Han bröt tysnaden och sa: -Have you known June long?       -Yes ever since kindergarden svarde jag.

Samtalet flöt på och jag kunde inte undgå att tycka att det var så lätt att prata med honom. Vi skattade mycket och när han log så blev jag knäsvag. 

När vi kom fram så hoppade han snabbt ut ur bilen och sprang snabbt runt till min sida och hjälpte mig ner. Hanns starka armar tog tag runt min midja och lyfte mig som om jag var en fjäder. Jag kunde inte undgå att titta på hans starka armar. 

Vi var snart inne på festen där vi möttes av massor med glada ansikten och vi blev genast bjudna på varsin plastmugg med nått hemblandat i. 

Zayn:

Jag kunde inte fatta att jag var på fest med Sarah. När jag kom hem till henne för att hämta henne och såg henne i trappan, hon var så fin ord kunde inte beskriva henne. När vi kom in så fick vi varsin plastmugg med nån blandning i. Det var minst 50 personer som stod och dansade i vardagsrummet. Jag tog tag i Sarahs hand och drog in henne dit. Vi stod i mitten och dansade, jag vet inte hur många fulla muggar vi druckit men det var mycket. Hon var så söt där hon stod mittemot mig, hon var minst ett huvud kortare än killarna som dansade bredvid henne. Precis när hon skulle ta ett steg mot mig så snubblade hon på någons fot och höll på att ramla framåt, jag slängde mig framåt och hann få tag i henne innan hon slog i golvet. Nu låg hon i mina armar och hennes läppar kom närmare och närmare. 

Mina läppar mötte hennes röda fina läppar. Jag ville aldrig släppa henne.

Hon kom åt min tröja som for upp en bit och visade det enorma blåmärket jag hade. Hon tittade bekymrat på mig och ett veck skapades i hennes panna, jag drog snabbt ner min tröja och låtsades som att inget hade hänt men hon ville inte släppa det och frågade oroligt: - What have you done? 

Jag ignorerade hennes fråga och sa att jag var tvungen att gå på toaletten.

Sarah: 

Han ignorerade min fråga och sa att han behövde gå på toaletten. Varför hade han ett enormt blåmärke på sidan av magen? Hade han slagits? 

När han kom tillbaka så frågade jag igen: - What have you done? Han tittade ledsamt ner på mig med dom bruna ögonen och sa: - Nothing just drop it.

Jag sa ja men jag kunde inte släppa det. Vi dansade vidare och han kysste mig igen. Han gjorde mig knäsvag.

Han körde mig hem och kysste mig på trappan upp till mitt hus. Vi sa hejdå och det var svårt att släppa hanns hand och att titta bort från hanns vackra bruna ögon. Jag vinkade åt honom när han åkte i väg och det pirrade lite i magen när jag tänkte på vad som hänt. 

Jag smög in i huset och gick försiktigt upp för trappan och in på mitt rum, jag gjorde mig i ordning för att gå och lägga mig.

När jag väl låg i sängen tänkte jag tillbaka på blåmärket jag hade sett på Zayns mage. Hur kunde han ha fått det? 

Det var inget litet blåmärke som han kunde ha fått av att ha ramlat eller gått in i nått, det måste ha hänt nått värre, men vad?

Zayn har precis börjat i en ny skola, den ända han känner där är Niall. Han har känt Niall länge. Han var rolig och väldigt snäll. Han hade pratat om den här tjejen, hon skulle vara snäll, rolig och väldigt snygg. Hon hette Sarah.

Sarah:

Det var jobbigt att gå den här morgonen efter ett långt sommarlov. Men det var lika bra att gå upp, blir bara tröttare om jag ligger längre. Men sängen kändes så frestande med de mjuka kuddarna och täcket. Skulle det göra nått om hon missade första lektionen? Telefonen avbröt hennes tankar, den pep högt och länge. Det var tredje gången alarmet hade ringt, nu var hon tvungen att gå upp. Kände det kalla golvet mot hennes bara fötter och hittade snabbt ett par sköna varma tofflor. Drog på sig den nyinköpta morgonrocken som var alldeles för kall mot hennes säng varma hud. När jag kom ner för trappan vara det mörkt, mamma och pappa hade redan åkt som vanligt tänkte hon. Gick fram till kylen för att hitta nått gott att äta till frukost. Den kalla luften från kylskåpet träffade ansiktet och hon rös till. Det fanns fil, youghurt, smör och en massa andra grejer hon knappt visste vad det var. Hon kände att det kurrade i magen men hon var andå inte hungrig.

 Hon bestämde sig för att ta ett glas drickyoughurt och tog med sig det upp på rummet. Det var ovanligt jobbigt att ta sig upp för trappan, varje steg gjorde ont i benen. När hon kommit upp på sitt rum så ställde hon i från sig youghurten och ställde sig framför spegeln, där stod en trött tonåring med stort blont trassligt hår, morgonrocken satt lite för löst runt den smala kroppen och under ögonen var det två stora blå påsar. 

Hon bestämde snabbt vad hon skulle ha på sig, drog av sig morgonrocken och märkte hur kallt det var på hennes rum, och rös till. Satt på sig dom slitna jeansen och drog på sig ett vitt linne med ett peace tryck på.  Sedan granskade hon sig själv i spegeln och bestämde sig för att ta en grå kofta uppe på. Kammade det toviga håret snabbt och satt upp den platta långa håret i en hästsvans. Hon drack snabbt upp youghurten och glömde bort att hon redan hade borstat tänderna och grimaserade för smaken i munnen. Hon slängde nästan ner böckerna i väskan, nu var hon sen!

Zayn:

Han hade varit nervös för att börja i den här nya skolan och gick extra sakta till skolan. Sparkade lite extra på varje sten han såg. Han visste inte riktigt varför han gick så sakta men det var nått han inte gillade med den här skolan, kanske var det att han knappt kände nån. 

När han kom in i skolan hade han fått instruktioner av en kvinna på expeditionen att han skulle leta rätt på en sal 35. Han gick runt och runt kändes det som, och letade efter sal 35! Till sist så han Niall stå och prata med ett par andra killar lite längre bort. Dom såg stora ut som att det var dom som bestämde på skolan, dom såg alla ganska coola ut där dom stod och pratade. Han skrattade lite för sig själv det var ju nästan som att vara tillbaka på High School. Han ropade en bit bort: NIALL!  Alla vände sig om och Niall började gå mot honom, han log och såg väldigt glad ut. Han hoppades att han kunde hänga med dom här killarna och Niall, för annars skulle han nog bli ensam. 

-Hey Niall!!

• Hey
• Do you know where classroom 35 is?
• Yes, i can show you where it is. I have biology there  now. 
• Thanks!
• Now you have to meet the guys!
• Hey this is zayn!
• Hey Zayn!

Nialls kompisar var riktigt snälla. Dom hette Thomas, Jack och Harry. Harry sa inte så mycket utan stod mest där och lyssnade. Vi stod och pratade i minst 10 minuter innan vi insåg att lektionen började om 5 minuter. Dom visade mig vart jag skulle och vi gick in i klassrummet. Dom gick före för läraren som tydligen heter Mr.Pilsburry stoppade mig. Han hade runda små glasögon och en gammal skjorta som definitivt hade gått ut i datum.Håret var tunt och hade alldeles för mycket gele i sig. Mr.Pilsburry sa att jag skulle presentera mig för klassen, jag ville verkligen inte ställa mig och prata men jag hade inget val. Jag såg Niall och hans kompisar sitta och skratta längds bak och jag började med att säga: 

-Hi, my name is Zayn

Det satt säkert en 20 personer i klassrummet, längst fram satt det ett gäng tjejer som satt och pratade om nån snygg skådespelare i Twiligt. Det satt också ett par killar som såg ut att vara riktigt koncentrerade och ville att lektionen skulle börja. I mellan så satt det en blandning av folk jätte tätt och dom satt bara där och drömde sig säkert bort nån annanstans. 

Det blev tyst och jag visste inte vad jag skulle säga mer och då sa Mr. Pilsburry:

-Zayn is new here so let´s welcome him to the class. 

Jag gick och satt mig så fort jag kunde bredvid Niall. Precis när Mr. Pilsburry började skriva på tavlan så kom det en tjej inrusande genom dörren, hennes hår var trassligt och hon andades tungt, hon hade nog sprungit till skolan.Hon var riktigt söt hon hade håret lite slarvigt i en hästsvans och ett par slitna jeans och ett linne och en kofta. Hon var riktigt snygg!  Niall avbröt mina tankar och sa:

-That´s the girl a was talking about. 

Mr. Pilsburry sa att hon skulle gå och sätta sig och hon bad om ursäkt för att hon var sen. 

Våra blickar möttes och jag såg in i hennes grönblå ögon. Det var som om det släppts ut fjärilar i magen på honom. Hon skulle bli hans!

Mitt första inlägg.